Den svenska råvaruindustrins huvudsakliga uppgift är helt enkelt att utvinna de varor som finns att tillgå i naturen för att sedan förädla dem. Produkterna som blir resultatet av detta kommer sedan att kallas för råvaror. Till den här kategorin räknas till exempel skog och malm. När råvarorna är färdiga ska de sedan levereras till tillverkningsindustrin. Idag råder det en mycket stor efterfrågan på just råvaror eftersom att de utgör en sådan viktig del i mycket av tillverkningen. Det som också är lite unikt med just råvaruindustrin är att råvarorna finns i det egna landet vilket också innebär att produktionen är omöjlig att flytta utomlands.
Men när råvarorna väl anländer i tillverkningsindustrin är det inte alls säkert att man kommer att förädla allt. Över hela världen investerar man flitigt i olika typer av råvaror så som olja, guld och olika metaller. Priserna på råvaror följer alltid med inflationen vilket innebär att så fort inflationen ökar så ökar också priserna på råvarorna.
Självfallet gynnas både råvaruindustrin och alla involverade underleverantörer av dessa omständigheter. Man kan säga rent generellat att globaliseringen är det bästa som hänt våran råvaruindustri. Ett exempel på det är Sverige som faktiskt är en väldigt viktig aktör och producent av flertalet varor som efterfrågas både nationellt och internationellt.
På senare tid har det också varit så att både priser och efterfrågan på råvarorna följt Kinas ekonomiska utveckling väldigt tätt. Detta beror på att Kina framförallt under de senaste åren har fått en kraftigt ökad välfärd och det är dessutom så att allt fler kineser har valt att ta efter det västerländska konsumtionsmönstret. Det innebär så klart också att råvaruindustrin gynnas av Kinas fortsatta utveckling. Som ett exempel på detta samband så styrs både koppar- och metallpriser till stor del av Kinas efterfrågan på dessa metaller eftersom att de båda behövs för att kunna bygga ut landets infrastruktur.